Först och främst. Jag är så duktig. Satte mig direkt efter skolan och gjorde matten. Nu känns det som jag kan allt, bara extrakolla, och extrakolla, och extrakolla igen. Jag vill få minst VG på provet imorgon. Snälla gud låt mig få det. Så kommer jag vara glad ett halvår därefter.

Iallafall så hade vi temadag i skolan idag. Vi kollade film på tyskan, Dresden hette den. HEMSKT bra film. Jag menar det, lite till och jag hade börjat lipa. Och en kvinna berättade lite för oss om andra världskriget. Men ni som inte sett filmen, gör det. Man förstår hur det var på riktigt och man känner sig tacksam för allt man har. Även fast man tyckte tjejen i filmen var korkad ibland, men korkad av kärlek. Då förlåter man ju det på något sätt.

Ah just ja. Bra att jag skrev rubriken som jag gjorde. Annars hade jag nog glömt det. Flera hade kommenterat att jag ser äldre ut i snelugg och kortare hår. Men inte riktigt SÅ gammal som en kille i skolan trodde jag va idag. Han trodde nämligen jag var lärare (?). Nästan så jag fick springa in på toaletten och dra i huden för att se om det var mitt ansikte som fanns kvar, eller om det började smyga upp rynkor lite här och var. Kan inte ta det som en komplimang heller.. hmm.. jaja nu ska jag fortsätta sitta här och berömma mig själv. :)

Hittade ingen svensk presentation av filmen. Men här är den engelska: Like other TV movies of the production company teamWorx, Dresden (2006) (TV) focuses on an extraordinary historic event in connection with a tragic love story of a woman between two men. In January 1945, the young nurse Anna Mauth, working at a hospital in Dresden, becomes engaged to senior physician Benjamin Wenninger. At the same time, an English Lancaster bomber is shot down. The pilot Robert Newman, the only survivor, manages to reach the city severely injured and hides in the hospital's cellar. Anna discovers him incidentally thinking he is a German deserter, but finally decides to help Robert.