II

(2) Jag var nära på att snubbla, var inte alls beredd på att nån skulle dra i mig. Fick en reflex att dra mig tillbaka men då kände jag att Snobben och hans gäng gick bakom mig. Lika bra att lägga på det coola ansiktet nu. Leka lite fjortisaktig, sånt verkade killar gilla ju. Vi kom in i matsalen, i början där man tar mat. I mitten av en korridor med glasdörrar runtom. Så man såg de som tog mat utifrån den riktiga korridoren. Där ställde sig Snobbens gäng och glodde. Hemskt, tänkte på att han kanske glodde på vad jag tog. Skulle han tycka sämre om mig om jag tog för lite grönsaker? Skulle han tro jag var ett matvrak om jag tog för mycket mat? Eller om tallriken var för tom? Tog lite broccoli, fast att jag visste att jag inte skulle äta det. Ju längre fram jag kom desto mer grönsaker tog jag, lite pastasallad.. lite tomat. Lite annat som jag inte ens kan nämna vid namn. Jag visste ju innerst inne att jag inte ens skulle äta hälften av det. När jag tillslut kom fram till maten som serverades såg jag vad det var idag. Pastagratäng, såg okej ut. Lite som gegga som blivit överkörd av en pansarbil men man kunde urskilja potatis där nånstans så jag chansade. Nu var det dags, den stora finalen av denna oändliga teater. Nu skulle jag gå förbi idioterna också. Rörde lite extra på benen innan jag gick ut ifrån mattantens revir. Jodå, jag kan gå. Jag har inte fått mat under fötterna och håret ligger som det ska. Nästan som att ta sats. Sträck på ryggen, verka oberörd. Akta så att du inte spiller maten. Nu. Ett, två, tre! Där gick jag, nästan framme. Nästan framme.. nääästan. Innan jag hunnit reagera hade en liten sexa backat in i mig. Det enda som flög i mitt huvud var svordomar som är så grova så att man inte kan skriva dom. Fan fan fan hur gör jag nu? Äh lek cool. Piece of cake. "Vafan gör du din idiot? Se dig för fan!". Där i ögonvrån ser jag snobbens gäng stå och småglina. Som snart bryter ut i totalt flabb. Raseriet går fortfarande runt i blodet och jag ger den lilla småskiten en till sur blick och går därifrån och sätter mig som att inget hänt. Fast att jag egentligen bara vill sjunka genom jorden. Jag ger Maria en enda blick som säger med stora bokstäver. "Vi behöver snacka. Nu". Maria lyfter på ögonbrynen och hennes grönblåa ögon blir med ens större. Som för att jag ska bekräfta, vilket jag gör. Jag nickar tyst. Vi reser oss i samma sekund och samtidigt märker jag våra bordskamraters blickar i ryggen. "Ojdå, vad tog det åt er nu då?" sa Erika. Tjejen i parallelklassen som jag aldrig gillat. Ska bara lägga sig i allt och spela nånting hon inte är. Men man sätter sig med dom man inte blir utstött av. Hellre sitta med gänget än att gå emot ledaren och få sitta ensam. Jag har ju Maria och de andra. Men jag skulle inte vilja utsätta dom för att välja så. Fast att jag aldrig skulle tveka på vem dom skulle välja. Vi går ju i åttan, sen är det bara ett år kvar. Lika bra att stå ut och vara tyst. Jag går fram till diskbänken i skolmatsalen och skrapar ner nästan all den mat jag tog upp för några minuter sen. Äta kan jag göra sen. Med ens känner jag den där doften. Den doften jag kan känna på 200 meters avstånd. (Dels pga att killar aldrig lär sig att ta på sig parfym med måtta. Inte ens faren min klarar av det och han är 40 bast.) Jovisst är det han, blicken styr sig från hans undvikande blick till tallriken. Herregud, alla killarna har alltid fullproppade tallrikar. Jag förstår inte hur de kan äta så mycket, dels av mängden och dels att det är skolmaten. De ser ut som att maten ska välla över tallriken vilken sekund som helst. Men det verkar som att han är så fokuserad på att verka oberörd och bara tänka på att balansera tallriken. Att inte titta på mig, se mig. Jag vill inte det heller, det känns som att det snart väller över för mig. Jag känner den där kvävande känslan i halsen igen. Jag försöker tvinga fram ett litet leende till mattanten som står och ser sur ut över att jag slängt så mycket. Men det går inget vidare, jag börjar gå ut ur matsalen samtidigt som jag hör Marias flåsande steg efter mig. "Puh! Bella, ta det lite lugnt med mig nu va? Jag har ju precis ätit. Vill inte få håll ju, du vet jag vill ju se så snygg ut som möjligt nu när jag fått Tobbes uppmärksamhet." *Blink Blink*.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0