Ja! Snart har jag skrivit en hel sida på min bok. Efter att ha skrivit om den typ 1000 gånger. Denna boken kommer aldrig bli klar, kanske när jag är 65 och inte har något att göra. Man kan ju alltid försöka. Fast det är ett väldigt jobb, måste gömma dokumentet i datorn nånstans. Gud förbjude att nån annan i familjen skulle öppna upp det och kolla. De gillar ju att läsa mina uppsatser. Det räcker med att det står "Uppsats So" så öppnar dom och läser. Grr.. iförsej så är vi ju samma kött och blod. Men jag kan iallafall tygla min nyfikenhet. Kanske kan bero på att pappas dokument inte är så intressanta?
Iallafall. Anyway. Jag är fortfarande trött. (Vilket Elin tyckte var väldigt konstigt? :p) Träningsvärken har gått ner från låren, till knäna och slutligen nu till anklarna. Jag har gått extremt sakta hem, kändes som att hela världen gick i slowmotion. Men att gå till kyrkan gick ju snabbt. För snabbt. Fan att jag inte gick och handlade ändå, efter kyrkan. Till tåget. Men som vanligt orkade jag inte. Vänta! Glömde ju nästan, fick tillbaks nycklarna idag. De skickade iväg det till kyrkan från konfalägret. *Hoppar av glädje*. Det finns kanske en gud ändå.

Imorgon blir det Danmark med mattegruppen.