Jag gnäller över detta var gång jag badat. Så mamma lyssnar inte längre, tycker jag får skylla mig själv. Det tycker jag också iförsej, men hon ska ändå tycka lite synd om mig. Men det är såhär. Jag sätter på badvattnet, har i badskum (som jag inte har så stor kärlek för egentligen som ni vet) går ut, hämtar min badrock och går in igen. Sätter upp håret, och jaha. Vattnet är inte tillräckligt högt än. Ökar farten på vattnet och går ut och stänger dörren. Sätter mig vid datorn och blir alltid lika irriterad när mamma kommer in och säger "Caroline, passa ditt badvatten. Blir det översvämning är det du som får moppa". (Observera att hon sa Caroline, alltså är hon seriös med det). Jag grymtar att jag visst har koll på vattnet, suckar på vägen till badrummet och när jag öppnar får jag en skölj av varm luft över mig. Ah så härligt tänker jag, en liten egen bastu. Men ser vattennivån och skyndar mig att stänga av. Mamma ska inte få njuta av att säga "vad var det jag sa". Jag tar av mig och sätter upp håret en gång till så inget hår alls hamnar utanför, det stör jag mig på något så enormt att ha håret uppsatt och blöta slingor hängandes. Jag doppar tårna, känns rätt okej ändå. Lite mer av benet åker i och jag står med ett ben utanför och ett inuti badkaret. Då känner man det. AJ, än en gång för varmt. Men det går att genomleva. Står där lite och försöker vänja kroppen vid det. Sen i med andra benet, och sakta sakta sjunker varje centimeter av kroppen ner i vattnet. (Okej, inte huvudet. Duh, ska jag dränka mig själv eller?). Det är så härligt när man precis kommer i. Efter ett tag blir det varmt, speglen ångas och luften blir sämre. Dags att stiga upp, om än illamåendes. Orkar knappt tvätta håret, känner mig helt utpumpad. Slutar i soffan med morgonrocken på och mamma tittar på mig sådär förmanades. "Säg ingenting" säger jag.
Och så var det med det.