Herregud, kan inte denna känslan lägga sig nångång? I vissa stunder blir jag så rädd att jag känner att jag ska kissa på mig. (Ni fattar..) Ni vet innan var jag ju så glad över att äntligen bestämt mig om gymnasiet. Det var jag, tills i måndags förra veckan när jag tyckte att mentorstiden gick så trögt framåt så jag bläddrade i lite tidningar som låg framför mig. Där såg jag en tidningsartikel angående gymnasiet, och såg en liten kolumn som jag så önskar att jag aldrig vilat ögonen på. Där stod det nämligen de 3 skolor i Malmö som vars elevers föräldrar har mest välbetalda yrken och har längst utbildning. De första två visste man om, snobbskolor med råge. Då tänkte jag vidare, vad ligger på tredje plats? Einar hansen. Skolan jag ska gå på, som jag äntligen hade valt. Jag som i flera månader ratat dessa snobbskolor. Visst, att ens föräldrar har välbetalda yrken och lång utbildningstid behöver inte betyda nåt. Men att de fanns på samma lista som de två andra, där eleverna är bortskämda och anser sig vara lite bättre än andra. Skrämde skiten ur mig totalt. Jag vågar inte ens titta på ansökningsdatumen för omval, jag vågar eller snarare orkar inte ta upp den frågan med mig själv igen. Orkar inte med den stressen, de frågorna, den ångesten. Jag hade ju valt. Vem i helvete är det som vill jävlas med mig?